vuxnabarnmammans

Nu var det länge sedan jag bloggade senast. Men, tiden bara rusar fram och jag hinner inte riktigt med.

Alldeles för mycket att göra. Fullbokad till och med första advent. Men sedan ska det bli lugnare.

Känns inte riktigt bra att det är så här fullt upp. Lite stresskänsla. Måste försöka fokusera på det som är här och nu och inte skena iväg...

Det är många roliga saker på gång. Men det hjälps inte, jag blir ändå stressad.

Jag kommer nog aldrig mer att kunna hantera stress på ett vettigt sätt.

Nu är det verkligen grå vardag. Vart tog sommaren vägen? Jag tror inte att jag riktigt fattar att det snart är vinter.

Det är kolsvart när man vaknar. Mörkt när man åker till jobbet. Ofta lite frosthalka. Man jobbar på under dagen och hinner knappt märka om solen skiner eller om det är regn eller snö. Så åker man hem. Mörkt igen. Snart är det november.

Men, på något sätt är det ju så här det ska vara. Det hör liksom till. Precis som det hör till att det ska vara varmt och soligt på sommaren.

Jag undrar om man ändå inte mår bäst av att det växlar? Lite sommar, lite höst, lite vinter?! Även fast man klagar och tycker att det är jobbigt med mörker, med kyla osv.

Jag tycker så. Åtmindstonde när jag är på bra humör...

Idag såg jag en domherre.

Man säjer ju att domherrar är ovädersfåglar. Undra vad det betyder?

Snö?

Man kan tycka vad man vill. För eller emot.

Men en sak är säker: REVANSCH!

Jag tänker på Victoria och Daniel. FY vad de fick utstå. Han framställdes som totalt obegåvad. Inget att ha. Inte "lämplig". Alla "fina" människor rynkade på sina uppnäsor.

Nu: Beröm överallt. Tänk bara talet på bröllopet...

Snacka om revansch! De måste ju känna sig,ja jag vet inte. Men otroligt NÖJDA!

Heja dom!

Jag är för!

Idag har vi gjort höst/vinter ute. Plockat undan utemöbler, klippt ner rabatter, plockat bort på altanen. Stängt stugan för sommaren.

Det kan kännas lite vemodigt. Känns fruktansvärt långt till våren. Men, på samma gång lite mysigt. Nu kan man liksom kura in sig. Tända många värmeljus och mysa. Lite både ock.

Imorgon fortsätter jag inomhus.

På torsdag har jag varit mormor i ett år!

På bilden är vi förresten tre generationer!

Jag som är så himla kär i min hund kunde inte motstå denna bild, som jag helt enkelt stal rakt av från en annan blogg!

Ryggskottsskit! Fy vad ont och frustrerande! Och hindrande!

Har aldrig tidigare i mitt liv haft ryggskott. Ont i ryggen kanske, men aldrig ryggskott. Och så står jag och böjer mig framåt och målar och så...knak så har jag ryggskott.

De första dagarna var hemska! Ont som bara den. Stel och bedrövlig. Gick jag en bit så fick jag stanna och andas och vila. Usch!

Nu känns det mycket bättre. Lite stel fortfarande. Och rädd för att "knycka till" ryggen. Förmodligen lite för försiktig, men jag är så himla rädd för att det ska knaka till igen.

Jag försöker vara i rörelse så mycket som möjligt, man ska visst det. Även om det tar emot...

Jag tog mig en höstpromenad ikväll. Lite kall om näsan, men varm i hjärtat!