Människor
I mitt arbete träffar jag många människor. Kul och intressant. Eftersom jag möter dom på ganska nära håll så märker jag hur olika de är. Jag har ett serviceyrke och upplever att de flesta är trevliga och tacksamma över den service de faktiskt får.
Men det finns undantag. Både bland externa och kollegor. Folk som KRÄVER att man ska fixa saker som man egentligen inte har med att göra. Okey, om det är externa som inte begriper bättre. Men när det är ARBETSKAMRATER. Det har jag jättesvårt att ta. Att de kan skälla ut en arbetskamrat! Som försöker lösa problem men som kanske inte alltid lyckas. Obegripligt.
Sedan så har vi chefer. En person i min närhet innehar en chefsbefattning. HELT utan social kompetens (modernt ord, jag vet, men ett bra ord). Kan inte "prata" med sina underordnade. Svarar inte på mail. Har nästan inga personalmöten. Dyker bara upp så där hipp som happ. Försvinner lika snabbt igen. Får det verkligen vara så? Har inte en chef betalt för att kunna "ta" sin personal? Prata om både stort och smått? Kunna lyssna. Sätta sig in i problem. Peppa sin personal när det är jobbigt och motigt. Går inte chefer idag ledarskapsutbildningar? Vad lär dom sig där?
Det är tur ändå att majoriteten av de människor man träffar är bra människor. Det behövas ju så lite för att dagen ska vara räddad. Och att arbetskamraterna är trivsamma att arbeta med. Det är ju ändå det viktigaste. Det är ju på arbetet man tillbringar sin mesta tid.
Men det finns undantag. Både bland externa och kollegor. Folk som KRÄVER att man ska fixa saker som man egentligen inte har med att göra. Okey, om det är externa som inte begriper bättre. Men när det är ARBETSKAMRATER. Det har jag jättesvårt att ta. Att de kan skälla ut en arbetskamrat! Som försöker lösa problem men som kanske inte alltid lyckas. Obegripligt.
Sedan så har vi chefer. En person i min närhet innehar en chefsbefattning. HELT utan social kompetens (modernt ord, jag vet, men ett bra ord). Kan inte "prata" med sina underordnade. Svarar inte på mail. Har nästan inga personalmöten. Dyker bara upp så där hipp som happ. Försvinner lika snabbt igen. Får det verkligen vara så? Har inte en chef betalt för att kunna "ta" sin personal? Prata om både stort och smått? Kunna lyssna. Sätta sig in i problem. Peppa sin personal när det är jobbigt och motigt. Går inte chefer idag ledarskapsutbildningar? Vad lär dom sig där?
Det är tur ändå att majoriteten av de människor man träffar är bra människor. Det behövas ju så lite för att dagen ska vara räddad. Och att arbetskamraterna är trivsamma att arbeta med. Det är ju ändå det viktigaste. Det är ju på arbetet man tillbringar sin mesta tid.
Kommentarer
Trackback
