vuxnabarnmammans

Tillåt mig att presentera: Kennel Virgins Me and Bobby McGee! Dvärgschnauzer, peppar och salt. Mera känd som EMIL.

Lite upp och ner så där...Precis som han är. Men själv tycker han nog att han är en lagom tjock man i sina bästa år!

Det har varit sol idag! I flera timmar. Både in- och utvärtes!

Tänk att man är så påverkad av vädret. Nu har det varit grått i över en vecka. En hel vecka! Hur tungt och trist som helst.  Grått när man vaknar. Vid niotiden i dessa tider. Grått när man har varit ute på promenad. Grått när mörkret faller.

Och så kommer en dag med SOL! Helt underbart! Allt känns mycket lättare! Visserligen är det väl ingen värme just, men ljus, ljus, ljus!

Jag hoppas att det blir en solig helg. På många sätt!

Lillebjörn, kaxig som få. Men, gullig på något vis ändå. Han verkar gilla att vara med på bild i alla fall.

Och huvudet fattar inte. Eller VILL  inte förstå.

Först kom små försiktiga varningssignaler: Ojdå, magkatarrkänsla. Jaja, jag har väl druckit för mycket kaffe. Lite hjärtklappning. Jag måste nog bara vila lite. Trött, trött, trött. Ja, man blir ju trött av mörkret. Huvudvärk och yrsel. Vad är det här nu då?

Sedan börjar kroppen protestera lite mera högljutt. Magen säjer ifrån. Man börjar må lite sådär. Men, det går nog över.

Tillslut säjer kroppen att nu får det faktiskt vara nog! Då börjar den stora berg- och dalbaneresan.  Allt möjligt konstigt händer med kroppen. Det blir tvärstopp. Ibland känns det ganska ok. Man tänker, det här är nog på väg att vända, det var nog inte så farligt. Sedan bryter helvetet lös. Man kan inte tänka, inte sova, inte äta. Det känns som om man har all världens sjukdomar som man överhuvudtaget kan ha. Man mår så otroligt dåligt. Det går inte att beskriva.

Nu då? Jotack, ibland är det ganska ok en stund. Jag är bara så ARG. Arg på mig själv som inte har fattat. DEN HÄR GÅNGEN HELLER! Varför lär man sig aldrig? Ändå var jag ju faktiskt ute i tid den här gången. Mer i tid än förra gången.

Just nu är det lite sådär. Hjärnan orkar inte riktigt med. Jag orkar inte läsa så mycket. Jag som älskar att läsa. En bok är inte att tänka på. För mycket text funkar inte. En veckotidning är alldeles lagom. Slöbläddra lite så där. Dagstidning går ocksä bra. Internet går bra korta stunder. Nu när jag har suttit och skrivit och funderat så känns det att hjärnan inte riktigt orkar. TV går också bra. Bara titta och inte fundera så mycket. Det allra bästa är att gå ut. Andas och röra lite på sig. Utmärkt.!

Kommer jag att lära mig något den här gången då? När allt är över och det är som vanligt igen? Jag hoppas det. Jag hoppas att det inte blir "som vanligt" igen. Att jag till slut lär mig att lyssna på kroppen på riktigt och inte bara ångar på. Att ta hand om mig lite mera. Att vara lite mer egoistisk. Det får man fara. Det SKA man vara. För att må bra.

Det gör ont att gå in i väggen. Överallt.

Men, den här gången GICK jag i alla fall. Förra gången sprang jag. Rätt in. Det var ännu värre.

Ja, jag ser verkligen till att vi vilar. Varje dag. Vi tar oss en liten promenad och sedan softar vi resten av dagen. Sover middag. Det vilar ett stort ansvar på mig...

Jag tror att min hjärna kokar! Jag orkar inte tänka. Måste V I L A! Återkommer!

Att det ska vara så himla svårt! Allt finns ju där, uppdukat och klart! Ändå fattar man inte. Det hinner nästan gå överstyr, då vaknar man till.

Men, i tid den här gången som tur är.

Nu stänger jag. Från och med nu tar jag dag för dag. En dag i taget.

Jaa, äntligen har det vänt! På flera sätt.

Min influensa har vänt. Och är påväg ut genom dörren (kom aldrig mer tillbaka, du är inte välkommen!). Det är skönt när man känner att man blir piggare igen. Kraftlös och ynklig, men ändå. Skum influensa det här. Satt sig liksom i magen, huvudet och i orken. Ont i magen som bara den, inte speciellt hungrig ännu. Men idag ska jag prova gröt. Det gillar jag!

Sen en huvudvärk som har kommit och gått. Yrsel bland annat. Usch! Obehagligt. Men nu känns det bättre. Bara liiiite diffus huvudvärk.

Sen så är ju ljuset på väg tillbaka! Åh, vad härligt! Julen är undanplockad och solen tittar in lite. Underbart! Det märks faktiskt från dag till dag att det blir lite ljusare. Det finns hopp om livet igen! På alla sätt!

Hej då tomtarna! Ha det så bra! Vi ses om elva månader! Tack för allt!

Det bor ett spöke hos oss. Ett tjejspöke. Hon är ca 12 år gammal, liten och späd och har mörkt långt hår delat i mittbena.

Jag skulle vilja veta vad hon vill. Vem hon är. Jag blir så nyfiken! Hon är inte på något sätt otäck. Stillsam och lugn. Det är bara jag som sér henne. Och alltid på natten. Härom natten var det dags igen. Jag vaknade till och hon satt på min sängkant. Längst ner i fotänden och med ryggen mot mig. Hon var klädd i något mörkgrönt och hade håret utslaget. Det var synd att hon inte hade ansiktet vänt mot mig, så att jag hade kunnat se hur hon såg ut. Hon har aldrig tidigare varit så nära.

Ofta ser jag henne stående i något hörn i sovrummet på natten. Alltid tyst och stilla. Det känns alltid lugnt omkring henne.

Jag hoppas att hon inte misstycker att jag berättar om henne så här. Men det tror jag inte. Hon verkar inte missnöjd eller olycklig eller arg eller något sådant. Jag undrar bara vad hon vill?

Igår fick jag magsjuka. Tack för det! Jag tänker inte gå in på detaljer, men det var inte roligt kan jag säja! Jag vaknade och kände mig lite smårisig, men tänkte att det går väl över när jag har "kommit igång" med dagen. Jag gjorde mig iordning och gick ner till bilen, men där kände jag att det tog stopp. Vilken himla tur att jag inte hann åka iväg! Det var full fart fram till eftermiddagen.

På kvällen kände jag mig lite piggare och fikade lite the och macka. Det gick bra. Natten var lugn förutom en konstig dröm (som vanligt) om en borttappad nyckel och någon kattunge som inte kom ner från ett vindskydd?!

Imorse kände jag mig hungrig och åt en frukost precis som jag brukar  göra. Med kaffe...Dumma jag! Att jag aldrig lär mig! Det tog naturligtvis om! Så klart! Har mått dåligt hela dagen igen plus att jag känner mig seg och konstig i kroppen också. Influensa på gång? Tänk att jag är alltid sjuk i januari! Alltid! Varför?

Jag blir så less! Vi som skulle ha trevligt med GoL ikväll! Med mat och allt! Jag beklagade mig för C och hon tröstade mig och sa att vi fick väl ta det vid ett senare tillfälle, det skulle väl gå bra. Ja, sa jag, men de skulle ju komma medans vi har julen kvar! Men herregud, svarade hon. HUR många granar har inte ni tittat på hos varandra genom åren??

Stopp, stopp, stopp!! Nu är det väl ändå dags att säja stopp! Imorse vid halvtio-tiden när vi satt och åt frukost så var det -25 grader kallt ute! -25 grader! Nu är jag faktiskt beredd att ta tillbaka allt det där om att det var mysigt med vinter osv... Skitsnack! När det är så kallt att man inte kan vara ute utan att halvt frysa ihjäl, då är det inte kul längre! Nää, nu får det bli vår! Bara trettonhelgen är över nu så kan det få bli vår! Tack för ordet!

Förresten, det var en till sak som jag kom på att det var dags att stoppa: I fredags när vi skulle fika på Birsta city, så fanns det semlor att köpa! Borde inte det vara förbjudet vid den här tiden på året?