vuxnabarnmammans

På mitt jobb har vi världens bästa fikarum. Helt otroligt!

Varje vecka har vi en köksvärd. Den personen sköter om att se till att rummet ser ok ut. Dessutom, det bästa av allt, en dag i veckan bjuds det på fikabröd. Valfritt. Allt från mackor, bullar, hembakt eller köpt. Hur mysigt som helst. Julgran och ljusstake vid jul. Levande ljus. Påskgodis.

Idag var det dags igen. Personen i fråga som var värd hade bakat i fikarummet! När man kommer in så möts man av doften av nybakat. I ett fikarum på arbetsplatsen! Fantastiskt!

Det känns som att komma hem till någon på fika. Detta rum har räddat mig många gånger. När man har känt sig trött och less och bara får komma dit och sätta sig en stund. Ta en kopp kaffe och kanske läsa tidningen. Prata några ord med någon som sitter där.

Jag har haft många olika fikarum under mitt arbetsliv, men inget som liknar detta. Trevliga människor, trevlig atmosfär. Helt perfekt!

Jag hatar mygg! Kan någon tala om för mig varför myggen måste surra runt öronen på en när man ska sova?

Man fäktar runt lite och det blir tyst. En liten stund, medans myggen sitter och lurpassar tills man kommer till ro. Då slår den till igen. Eller så slår den till, tyst och skoningslöst.

Jag blir fruktansvärt myggbiten. Myggen måste älska mitt blod. De första betten för sommaren är de värsta. Stora, stora och vansinnigt kliande. För tillfället har jag massor med bett på benen. Snyggt! Stora, röda, lite sönderkliade.

Vissa människor blir inte alls myggbitna. Och vissa får bara små löjliga prickar. Kanske tre stycken på en hel sommar. Ha, jag har säkert, utan att överdriva, tjugo bett på benen.

Vad beror det på? Varför är det en sådan stor skillnad? Jag har alltid haft besvär med betten.

Myggdrottningen, det är jag det!

Så var midsommaren över. Den blev jättebra, trots att den inte såg ut som den brukar. Den kanske inte måste se likadan ut varje år?

Nu är det bara att invänta semestern. Jag längtar! Är så kräksless på jobbet så jag vet inte vad. Varje år så fattar man inte hur man ska orka de sista veckorna. I år är det likadant. Om inte ännu mer. Trots att jag har varit ledig ganska mycket under våren/försommaren. Det hjälps inte. Det är ändå den "riktiga" semestern man längtar efter.

Nu ska jag jobba en vecka. Sedan vara ledig en vecka. Sedan jobba två veckor. Och sedan kommer det fyra härliga lediga veckor. Snälla arbetsdagar, gå fort!

Vi har en författare i familjen! Hur gör man för att få något publicerat? För nu, nu har jag fått nys om något som MÅSTE ut till allmän kännedom! Tänkvärt, vackert och igenkännande. Allt!

CARRO! Du skriver så otroligt bra! Jag svettas, fryser, ler och gråter när jag läser det du skriver!

Varför är man så beroende av vädret? Jag tror aldrig jag har hört så mycket väderprat som inför denna midsommar. Man pratar väder med kända och okända.

På jobbet kollades det prognoser på alla tänkbara vädersighter. Kanske det såg lite bättre ut på smhi, eler var det inte lite ljusare på yr?

Egentligen kan vi ju inte påverka vädret ett dugg! Måste man vara ute på midsommar? Kan man inte duka fint och somrigt inomhus? Näe, det verkar inte så! Jag kommer förmodligen att få ett nervsammanbrott om vi måste sitta inne ikväll.

Vi garderar med infravärme och extra element på altanen. För UTE, det ska vi vara!

Glad midsommar från alla oss i Bölom!

Jag är en soffliggare.

Först tänkte jag förhandrösta. Man kunde nämligen göra det i biblioteket på mitt arbete. Glömde röstkortet, glömde allt, orkade inte. Sedan hade jag väl kanske tänkt rösta på valdagen. Då hittade jag inte röstkortet, glömde allt igen och orkade inte då heller...VILLE jag inte, kanske? Var jag inte riktigt intresserad? Inte så speciellt insatt heller.

Jaa, jag ÄR en soffliggare!

Ett nytt pittoreskt inslag i byn: En fårskock!

Först så kom den första delen av skocken. En udda grupp som håller till i samma hörn som när de kom för en vecka sedan. Har inte hört ett enda bä från dem. Skumma typer! Håller sig för sig själva, rymningsbenägna. Inget att lita på. Det känns som om de smider planer där borta i hörnet.

Igår hämtade S och jag fyra trevliga figurer i Kramfors. Tre "vanliga" och en svart. Av någon anledning hyser jag varmare känslor för den svarta...Undrar varför?

Myyycket trevligare känns de. Bäar och betar och rör på sig. Ser gemytliga ut. Mycket förtjusta i brödkanter och hårdbröd.

Det blir en spännande tid framöver. Kommer de två grupperna att mötas? Vad händer då? Kommer de att bli så att man kan prata med dom? Ja, jag väntar mig kanske inga svar, men ändå. Blir de tama?

Fortsättning följer. Kanske kort också...