<3 <3 <3

Igår var jag och hälsade på Esther. Och ja, hennes mamma också, pappan arbetade.

Jag kan liksom inte få nog av den lilla, lilla människan! Längtar efter henne hela tiden.

Hinner bara åka därifrån så börjar jag längta igen. Är det så här det är att få barnbarn? Jag har visserligen hört andra säja att det är underbart med barnbarn, men inte trodde jag att det var så här!

Hon doftar helt underbart. Det lilla ansiktet är så otroligt näpet. Världens finaste mun! Jag blir alldeles varm i hjärtat bara av att titta på henne. Och tittar, det gör jag hela tiden. Fast hon sover.

Hon har börjat titta lite nu också. Fäster väl inte blicken riktigt ännu. Men tittar liksom väldigt ingående ändå.

Hon är så himla fin. Våran Esther. Det bästa som finns.

GPS

Jag har fått en GPS i bilen!

Imorse när jag åkte till jobbet var jag nog en trafikfara. Jag försökte verkligen att hålla ögonen på vägen, men de ville hela tiden till GPS:en.

Första biten hemifrån var det ganska lugnt. Inga vägnamn liksom. Bara små streck som visade att det fanns en väg just där. Måste ju kollas! Det stämde.

När jag kom närmare tätorten blev det jobbigare. Då dök vägnamnen upp! Vägar som jag inte visste fanns visade sig helt plötsligt. Jättespännande! Det blev många aha, jasså ligger den vägen där osv...

Det är tur att jag åker samma väg varje dag. Det kommer säkert att lugna ner sig med tiden. Tills vägen över Viforsen öppnar igen!

1 år

Min blogg har fyllt 1 år! Hurra, hurra, hurra, hurra!

Jag tycker fortfarande att det är jättekul att skriva, men tiden räcker inte riktigt till. Ofta tänker jag, ja det där vore kul att blogga om. men ofta så hinner jag liksom inte med mig.

Jag kommer att fortsätta skriva när andan faller på. Kanske inte så regelbundet, men nu och då.

Nu t ex skulle jag ha kunnat skriva om en rolig resa med jobbet, tunnbrödbak eller kanske om lammkött, men jag hinner inte...

Återkommer!

Nu är det jul igen...

Igår "fick" jag följa med en sväng till Birsta. Behövde komma ut en sväng och komma ifrån alla baciller en stund.

Var in en sväng på IKEA och shoppade lite ljus mm. Där är det JUL!

Alltså, jag gillar ju som bekant julen jättemycket! Men till och med jag tyckte att det verkade liiiite tidigt. För en och en halv vecka sedan gick jag barbent i 40 gr värme. Och nu är det liksom snart jul.

Jag hänger inte med riktigt! Nu snurrar det lite för fort. Bromsa!

Sur och less

Nu är jag less! Less på att vara sjuk! Jag har varit sjuk sedan vi kom hem från Egypten!

Att jag skulle bli förkyld var väl inte så otippat. Det blir ju faktiskt de flesta.

Men magen! Det känns mycket värre än att vara förkyld! Är det en hämnd bara för att jag var den som klarade mig bäst på resan? Iså fall ber jag så mycket om ursäkt!

Underbarast



Här är hon: Världens bästa Esther!

Finns ingenting så underbart, som luktar så gott, som snusar och sover så gott. Hon har allt!

Mitt barnbarn!

Bajspengar

Egyptiska pengar (pund) är omtalade för att vara fruktansvärt äckliga. Det är ingen överdrift!

Pundet finns i olika valörer. Äckligast av alla är enpundsedeln. Den kallas för "toalettpengar", eftersom det kostar en pund att gå på toaletten i Egypten. Vi tog steget ut och kallade den för bajspengar.

Enpundsedeln är smutsig och ofta, hör och äcklas ännu mer, F U K T I G!

Det är en sådan omsättning på den att den ofta är fuktig alltså. Den går runt, runt. Betalas med på toaletter, lämnas tillbaka som växel osv. Den är så otroligt obehaglig att ta i!

Det blev som en mani för oss det här med bajspengar. Så fort vi hade tagit i pengarna skulle händerna spritas (och ofta annars också för den delen). Till slut skrek vi till varandra"SPRIT" så fort det var dags. Undra vad folk tänkte. Det blev liksom så att man nästan höll andan när man hanskades med pengarna. Egentligen skulle jag ha tagit med mig en sedel hem och visat, men det tog emot.

När vi kom hem till Sverige igen så kändes det som om man skulle ha kunnat pussa våra sedlar. Men vi avstod!

Stolpgubben

Varför råkar alltid jag ut för så konstiga saker? Drömmarna jag hade i Egypten tänker jag inte ens berätta om, för dom är alldeles för konstiga för det...

Jag sitter och slösurfar och är lite less på min förkylning. Deppar lite över att jag inte har kunnat träffa Esther ännu. Tittar ut genom fönstret lite sådär bara...

Då ser jag en gubbe som klättrar uppför en telefonstolpe i stolpskor!! Här utanför oss, vid urinbrunnen! Jamen, hur stor är sannolikheten liksom? VAD GÖR HAN DÄR? Nu?

Efter en stund har han mixtrat klar, klättrar ner och åker iväg! Hände det där, eller var det jag som såg i syne?

Esther!

Tänk att den lilla, lilla människan var tvungen att komma när mormor var borta...

Jag håller på att gå sönder av nyfikenhet! Dagliga uppdateringar i form av mms till oss på semestern gjorde att jag kände att det blev mer och mer verkligt att hon faktiskt hade kommit! Hon finns!!

Älskade lilla ESTHER!

RSS 2.0