vuxnabarnmammans

Idag har vi besök. Besöket består av en man, granne, född -31 och hans vuxna barnbarn, en trevlig kille i 25-årsåldern.

Mannen ifråga är inbjuden för att se en gammal film om livet i byn på 30-talet och framåt. Han pratar och berättar sig igenom filmen. Minns hur mycket som helst, kommer ofta på sidospår ang andra händelser. Han minns datum och år på hur många handelser som helst. Namn på människor som var i det närmaste döda när han föddes. Hur kan det vara så? Hur kommer det sig att vissa människor minns hur mycket som helst?

Visserligen lever mannen mycket kvar i gamla tider. Tycker att precis allt var bättre förr. Grymtar och tycker att saker och ting förändras helt i onödan. Det verkar som om han längtar hem till sitt föräldrahem i byn fortfarande. Bilarna var bättre förr.

Vi har gjort en ganska stor förändring på en plats i byn nu i år. Avverkat och tagit hit får. Alla, utom han, tycker att det blev jättebra. Han saknar björkarna som fanns på platsen. Vilket jobbigt liv han måste ha och har haft. Hela sitt liv har han stretat bakåt.

Om jag bara vågade så skulle jag vilja be honom välja ut något som är bättre idag än för X antal år sedan. Men jag törs inte!

Jag är ingen hemmafrutyp. Absolut inte!

Skulle jag vara hemmafru så skulle jag förmodligen städa och tvätta ihjäl mig. Eller också slöa ihop totalt.

Jag gillar inte att baka. Tycker att det är alldeles för kladdigt och mycket disk blir det också. Laga mat är ok, om det inte är vanlig vardagsmat. På vardagen har man oftast bråttom och är trött. Det ska gå snabbt, eftersom man är så himla hungrig. Helgmaten är mycket roligare. Mera gott om tid och godare mat.

Jag fortsätter nog jobba i några år till! Även om jag ofta önskade att jag kunde jobba lite mindre. Aldrig är det bra...

Nu har jag hittat en världens bästa låt igen! The Killers "This is the world we live in".

Eftersom jag inte är någon teknikguru, så kan jag inte länka till den men den finns på You Tube och har tydligen kommit ut som singel nu. Jättejättebra!

Skriksjung och dansa!

Hur enkelt kan livet vara? SEMESTER! Bara göra det som faller en in.

Igår efter middagen kom vi på: Ja, vi sover i stugan inatt! Packade ner lite grejer i en plastkasse och cyklade ner. Satt på altanen, läste, drack lite vin och grillade korv. Kan det bli enklare och mysigare? Vi sov över och S cyklade hem och mjölkade imorse. Jag fixade frukost och sedan cyklade vi hem igen.

Sm, små händelser som sedan i vinter får en att längta ihjäl sig efter nästa sommar!

Äntligen, äntligen, äntligen är det den sista dagen! Ja, den sista dagen innan semestern! Så otroligt skönt!

Som man längtar. Det är samma sak varje år. Sista veckan segar sig fram. Men nu, nu är det FREDAG!

Det bästa med semestern är att man slipper planera allt. Bara ta dagen som den kommer. Åka iväg en sväng. Slippa kliva upp på given signal. Jag behöver inte alls sova så himla länge. Men det är just det att jag slipper stressa iväg på morgonen. Jag klarar inte stress längre.

Är sedan vädret bra också så är allt som det ska. I sommar kan vi dessutom sova i stugan. Mysigt!

Emil är en lustig liten vovve.

Ofta på kvällen så hinner han hoppa upp och lägga sig i vår säng innan vi har hunnit lägga oss. Han skyndar sig att mysa ner sig, gärna med huvudet på kudden. Han VET att han (oftast) inte får sova där på natten, men det skiter han fullständigt i. Han låter som om han skulle sova väldigt djupt. Det gör han inte, men han vill att man ska tro det.

Vi går och lägger oss och någon av oss säjer till honom att hoppa ner. Han gör det inte på första tillsägningen, inte heller på den andra och oftast inte på den tredje heller.

Till slut börjar han röra på sig. Sakta, sakta går det. Han rör sig bara så pass att man inte kan anklaga honom för att stå stilla.Han rör sig ungefär som om han vore jättegammal och stel och värkbruten. Ser dessutom väldigt sur ut. Provar oftast med att lägga sig på mattan nedanför sängen. Till slut så masar han sig iväg till sin korg där han vet att han ska sova på natten.

Den här scenen upprepas kväll efter kväll. Alltid på samma sätt. Det kan ju lyckas.

Vad är det som döljer sig därbakom? Jo, en ko som badar! Härliga sommar!

Emil känner sig ensam. T och Y är på semester och Emil sitter och väntar på att de ska komma hem.

Så var det dags för en konstig dröm igen:

Inatt drömde jag att jag hade två björnungar i en marsvinsbur. Det var inget konstigt med det. En lite mindre unge och en lite större.

Plötsligt kom det någon ( vet inte vem) som ville titta på ungarna. Jag öppnade upp gallerdelen av buren och visade. Då kröp det upp en efter en ännu mindre björnunge ur sågspånet som var i buren. Till slut så hade jag tolv (!) björnungar i buren. Jag blev jätteförvånad, eftersom jag inte hade en aning om att det fanns ungar i sågspånet!

Jag insåg att så där skulle jag ju inte kunna ha det, det förstod jag ju.

Scenbyte: Helt plötsligt är det den danska drottningen som pratar om mina björnungar. Hon ger en intervju där hon talar om att kl 14.07 ska hon och "prinsen" ha ett möte och efter det ska de "vidtaga nödvändiga åtgärder"!

Efter det så minns jag inget mer. Jag vet inte om jag vaknade eller om jag slutade drömma där. Va?

Jag är en badkruka! Jag VET att jag är det och tycker att jag ändå lever ett rätt bra liv. Det mesta fungerar som det ska trots mitt handikapp. Jag kan äta och sköta min hygien helt själv och är inte i behov av någon assistent än så länge i alla fall.

Jag tycker att det är jätteskönt att vara vid vattnet varma dagar. Älskar att plaska omkring med fötterna i vattnet, men INTE att bada hela mej.

Snälla, låt mig ha det så! Det borde väl ändå bara vara jag som lider av det, eller hur? Och det gör jag INTE! Inte ett dugg!

Jag har varit i Stockholm hos M och F några dagar.

M och jag bestämde oss för att vi skulle ut och turista under dessa dagar.

Det är inte klokt vad allt är typiskt i Sverige under semestern. Vi var säkert också typiska.

Vi skrattade så vi höll på att skratta ihjäl oss vid flera tillfällen.

Vi tog en båt ut till Fjäderholmarna en av dagarna. Där hade vi pensionärsparen: Hon och vänninnan nyklippta och fina. Männen i nya shorts, inte riktigt lika entusiastiska som kvinnorna. Den skilda mamman och hennes två barn, med mormor med som förstärkning. Skulle säkert på Gröna Lund också vid ett senare tillfälle. Paren med välfyllda ryggsäckar. Barnfamiljerna med ryggsäckar och kepsar och vagnar och sandaler och jag vet inte allt. De utländska turisterna med trettio kameror och kikare och kartor. Allt var så TYPISKT!

När jag tog tåget hem så hade jag en A-mamma bakom mig. Hade det inte varit så mycket folk ombord hade jag bytt plats! Hon förklarade och predikade för sina barn hela vägen från Sthlm till Svall! Det började redan på tågstationen. Där skulle det förklaras för barnen hur det förhöll sig med vagnarna och varför de var låsta. Sedan predikades det om vikten av att äta mellis ombord för att få lite ny energi. Allt med en hög stämma så att alla i vagnen skulle ha chans att ta del av informationen. Sedan skulle det spelas kort som omväxling till allt dataspel. Sedan borde det vilas och det gjorde INGENTING om de skulle somna. Herregud, de hade ju inte en chans att somna! Vi fick alla veta att de hade varit på Grönan och åkt karruseller, och VILKEN TUR att moster hade varit med eftersom inte mamma riktigt hade vågat åka alla attraktionerna! Och KOM NU IHÅG att tacka Kerstin för de goda pirogerna och mackorna som hon hade skickat med! Pust! Hur tänker människor som är så där? Jag såg att det var fler än jag som var irriterade. Såna som hon finns överallt. Outhärdliga människor. Stackars barn! De måste ha varit helt sönderstressade när de kom hem efter sin utflykt.