vuxnabarnmammans

Sitter och funderar lite över året som var. Vad som hände och vad som (tack och lov) aldrig hände. Det var ett bra år. Rullade på i vanlig ordning. Det mesta gick väl ungefär som tänkt. EN stor händelse som skedde var ju att ESTHER kom! Och förändrade världen (i alla fall för mig)! Något ljuvligare får man leta efter!




Mormors bästa!

Gott nytt år alla!

I natt hade jag en underlig dröm igen. Eller, själva drömmen var väl kanske inte så underlig. Men hela drömmen var på engelska.


Jag både pratade och tänkte på engelska. Det var liksom inte konstigt att det var så. Jag pratade md någon, jag vet inte vem. Jag visade runt och gick omkring och konverserade. Helt naturligt. Konstigt!

Jag hade även problem med kläder. Plockade med dessa kläder och visste inte hur jag skulle få ordning på dem.

Dessutom tappade jag tänder under tiden som jag gick omkring. Jag spottade ut dem i handen och gick vidare.

Just detta med kläder och att jag tappar tänder är återkommande drömmar. Inte engelskan.

Vad betyder sånt här egentligen?

Nejmen, vad har hänt med kökstapeten? Och hur har den lilla tygtomten hamnat ända dääär? Vad jordigt det var här då...

Det känns mer och mer som om jag har ett litet barn som inte kan låta bli något. Och inte sover hon om nätterna heller! Men hon är så himla go och charmig så hon klarar sig långt på bara det!

Kaisa-Stina är Böloms värsting för tillfället! Jag tycker så synd om Emil om mornarna. Han är ju jättetrött på morgonen, och hon är busigare än någonsin. Busar och retar honom som bara den.

Egentligen så skulle man ha en dold kamera här om dagarna. Skulle vara kul att se vilka hyss hon hittar på när hon är ensam hemma. Jag tror INTE att hon bara sover i alla fall!

Sådärja, så var den över då för denna gång. Julhelgen. Otroligt vad fort den gick. Men den var bra. Riktigt bra!

Inte helt oväntat var det Esther som vann julklappsjakten. Riktigt överlägset dessutom. Men det var ju inte så konstigt. Bäbisen är ju gudomligt snäll!

Nu är det bara att försöka ladda för tre snabba arbetsdagar. Hur nu det ska gå till.

God fortsättning alla!

Vi har en ny katt! Här är hon: Kaisa-Stina, ca 3 mån ung. Med ett självförtroende som är mycket större än den lilla kattkroppen. Hon tror själv att hon har vingar. Flyger fram som ett jehu!

Man glömmer fort hur det är att ha en kattunge. Vilken otrolig energi!

Jag ser med skräckblandad förtjusnng fram emot julgranen...

Grattis Eric (Kalles Kaviar?)!? Eller? Är det så himla bra att VINNA Idol? Låter ju jättebra när man hör vinnaren. Men, hur har det gått? Har någon av vinnarna "vunnit"? Tveksamt.

Kan vi minnas någon av vinnarna som liksom har gjort stor succé efteråt? Tror inte det. Verkar som om det har gått bättre för dom som har kommit lite efter. Dom har liksom haft mer tid på sig. Darin, Agnes, Måns, Amanda Jensen m fl.

Det går ju inte att stressa fram en vinnare! Det gör det ju aldrig! Inte sant?!

Jag lider av dåligt samvete! Det känns som att det nästan alltid finns något att ha dåligt samvete över.

Nu har snart hela den här helgen gått. Den har, som vanligt, varit fullbokad. Inte stressig, men fullt upp. Och även om jag har fått det mesta som jag tänkte mig att göra gjort, så känns det ändå som att jag borde ha gjort något mer. Ringt någon, träffat någon, gjort något mer osv. Varför är det så?

Dagarn och veckorna rusar fram. Under veckorna hinner och orkar man inte så mycket efter jobbet. Hem, laga mat och fixa lite. Sedan är orken oftast slut. Man hinner och orkar inte umgås så mycket med folk, inte göra så mycket. Sedan när helgen kommer så är det fullt upp då också. Och ändå så har jag oftast den där känslan...Borde.

Jag kommer att driva mig själv till vansinne om jag inte kan jobba bort den här känslan. Varför ska det behöva vara så här? För höga krav på mig själv, kanske?