Barn
Jag har två barn. Nej, jag har två VUXNA barn. Vuxna! Det är ju inte klokt! Mina små är vuxna! Snart 28 och 24 år gamla!
Tänk, jag tror att alla föräldrar har svårt att fatta att deras småttingar blir vuxna. Åren bara går, liksom. När de är små så bara väntar man på att de ska växa på sig och PANG så fyller de nästan 30!
En sak är i alla fall sann: Man slutar aldrig att oroa sig. Fast de är vuxna så funderar man ibland: Hur ska det här gå då? Kommer det här att bli bra? Inte så att man misstror, nej då. Men man kan inte riktigt släppa taget.
Ibland känner jag på mig när något inte är riktigt som det ska. Jag får skärpa till mig för att inte lägga mig i. Egentligen vill jag bara fara iväg eller ringa och "rätta till". Tur att man (oftast i alla fall) sansar sig och väntar. Antingen kommer det eller också passerar det utan att man får veta. Man SKA inte veta allt heller.
Dom är ju vuxna...
Tänk, jag tror att alla föräldrar har svårt att fatta att deras småttingar blir vuxna. Åren bara går, liksom. När de är små så bara väntar man på att de ska växa på sig och PANG så fyller de nästan 30!
En sak är i alla fall sann: Man slutar aldrig att oroa sig. Fast de är vuxna så funderar man ibland: Hur ska det här gå då? Kommer det här att bli bra? Inte så att man misstror, nej då. Men man kan inte riktigt släppa taget.
Ibland känner jag på mig när något inte är riktigt som det ska. Jag får skärpa till mig för att inte lägga mig i. Egentligen vill jag bara fara iväg eller ringa och "rätta till". Tur att man (oftast i alla fall) sansar sig och väntar. Antingen kommer det eller också passerar det utan att man får veta. Man SKA inte veta allt heller.
Dom är ju vuxna...
Kommentarer
Postat av: Storas.
Trackback
