vuxnabarnmammans

Hej,

Mej var det länge sedan ni hörde av, va?! Ja, vet du, man har ju det man gör om dagarna.

Vardagar är jag ju tjänstgörande sällskapsvovve hos mina grannar. Fullt upp! Baka, promenera, provsmaka, vila.

Sen har jag ju en kattunge hemma som jag försöker uppfostra. Det går väl sådär! Hon måste vara kär i mig eller nåt, för hon låter mig inte vara ifred. Men det är smällar man får ta. Är man så snygg och oemotståndlig som jag så...

Jag väntar på våren. Jag har fått lite försmak några dagar. Då lade jag mig på en solfläck och solade. Underbart! Ja, nu var det ju visserligen inomhus, men ändå. Det är ju liksom bäst inomhus ändå. Tryggast.

Jag har fått en liten bäbis. Eller, egentligen är det inte jag som har fött henne, men hon är i alla fall min! Jag passar henne jättenoga när hon är hos mig. Jag sätter mig lite försiktigt på filten när hon ligger på golvet och vaktar henne. Hon är ju så liten! Kajsa-Stina fattar ju inte det hon, bara flyger fram som vanligt! Jag måste ju se till så att allt är under kontroll.

Ja, du märker ju att jag har fullt upp. Det är ett under att jag hade tid att skriva det här inlägget. Jag TOG mig tid! Det är så man får göra när man är en Emil.