vuxnabarnmammans

Inte den sämsta vyn att ha när man har fikapaus på jobbet! Sitta ute vid vattnet och dricka kaffe. Lite svårt att gå in igen bara...

Det dök upp en tanke som måste ut snabbt:

G U D R U N  S C H Y M A N! Behöver jag säja något mer?! Vad är det för fel på den människan?

Elda upp pengar..För att visa...TJAFS! Ett hån, det är vad det är! Ett stort hån mot dem som inga pengar har!

Det är dags att den människan lägger av! Hon har inget mer att komma med nu! Bort!

Usch!

Jag försöker mig på en comeback.

När våren kom och gick så var det helt plötsligt en hel massa annat som skulle göras. Allt möjligt. Dagarna räckte inte riktigt till.

Men jag har saknat att skriva. Tycker ju att det är jättekul. Jag kan inte lova att det blir dagliga uppdateringar. Men så fort en tanke dyker upp, så kommer jag att skriva ner den. Ja, inte alla tankar, det skulle verka konstigt. Men en och annan.

Idag blev vi fem fler på den här gården. Det flyttade in två tackor och tre lamm. Lammen är inte större än Emil. Gulligt värre!

En sak tycker jag är konstig.

När man är hemma och sjuk så ser man alltid en massa saker som borde göras. Det är smutsiga fönster, tvätt, stök och jag vet inte vad. Man tänker: Om jag vore ledig nu istället för sjuk, så skulle jag verkligen göra det och det och det...

Så blir man frisk. Men inte tar man itu med alla de där sakerna inte. Då ORKAR man helt plötsligt inte. Har inte tid. Och går omkring och tänker på allt man har att göra...

Lilla Kaisa-Stina. Tänk vad skenet kan bedra. Här sitter hon och ser ut som Guds bästa katt. Och så har hon premiär-jagat idag. Hittills idag har hon lyckats fånga en mus och en fågel! Va! Första jaktdagen!

Hej,

Mej var det länge sedan ni hörde av, va?! Ja, vet du, man har ju det man gör om dagarna.

Vardagar är jag ju tjänstgörande sällskapsvovve hos mina grannar. Fullt upp! Baka, promenera, provsmaka, vila.

Sen har jag ju en kattunge hemma som jag försöker uppfostra. Det går väl sådär! Hon måste vara kär i mig eller nåt, för hon låter mig inte vara ifred. Men det är smällar man får ta. Är man så snygg och oemotståndlig som jag så...

Jag väntar på våren. Jag har fått lite försmak några dagar. Då lade jag mig på en solfläck och solade. Underbart! Ja, nu var det ju visserligen inomhus, men ändå. Det är ju liksom bäst inomhus ändå. Tryggast.

Jag har fått en liten bäbis. Eller, egentligen är det inte jag som har fött henne, men hon är i alla fall min! Jag passar henne jättenoga när hon är hos mig. Jag sätter mig lite försiktigt på filten när hon ligger på golvet och vaktar henne. Hon är ju så liten! Kajsa-Stina fattar ju inte det hon, bara flyger fram som vanligt! Jag måste ju se till så att allt är under kontroll.

Ja, du märker ju att jag har fullt upp. Det är ett under att jag hade tid att skriva det här inlägget. Jag TOG mig tid! Det är så man får göra när man är en Emil.

Måndag. -24 grader. Svårt att ta sig upp för Montörvägen. Kallt på jobbet. Inomhus hela dagen. Kall bil.

Laga mat. Betala räkningar. Fortfarande lika kallt.

Ge. Mig. Vår. NU!

Varför ser alla (ja, inte Anders Södergren då) herrskidåkare likadana ut? Långa (kan vara en fördel) mörka, stora munnar , mycket tänder och ser väldigt glada ut?!

Det verkar vara ett standardutseende för svenskarna. Stackars den som är ljus, liten och har liten mun och små tänder och allvarlig och är intresserad av längdåkning! Kan inte vara så lyckat.

Nu skulle jag vilja ha någon slags garanti. En garanti för att snön verkligen kommer att tina bort.  Jag börjar nämligen oroa mig.

Jag har tittat på vädret för ett antal dagar framåt och det ser inte ljust ut. Eller det gör det ju egentligen. Ljust som i förb... mycket snö!

Helt underbart väder idag!

Vi tog en långpromenad med vovven. När vi kom hem kokade vi kaffe och satte oss ute i solen och drack. Det finns hopp! Det går åt rätt håll!

Vissa dagar känns det som om vintern aldrig kommer att ta slut. Men, såna här dagar kommer hoppet tillbaka!

Det KOMMER att bli vår!

Visst är väl livet underbart ändå?!

Snöstorm (igen!), magsjuka, karensdagar mm...

Jag VET att man inte ska klaga, jag VET att det alltid finns dom som har det värre och jag VET att man inte kan påverka vädret, men ÄNDÅ!!

Ge mig VÅR, ge mig SOL, ge mig VÄRME!

Lova att jag aldrig mera behöver få magsjuka! Jag är tusen gånger hellre förkyld med feber och hosta. Jag tar gärna två förkylningar bara jag kan byta bort magsjukan! Please!!!

Jag tittar ut var femte minut. Lyssnar på vinden. Tittar ut igen.

Jag får nervfel snart! Det har varit ett sådant tjat i tidningar och radio och tv idag om OVÄDRET som ska komma.

Vad gör man? Väntar och väntar. Kan ju egentligen bara avvakta och se imorgon bitti. Men, tänk om det kommer så mycket snö så att jag inte tar mig hem?! Hjälp, jag som får kronisk hemlängtan varje eftermiddag.

Åhhh, snälla kan det bli vår snart!

...blir vi aldrig, varken S eller jag. Men vi försöker så gott vi kan. Försöker röka ett halvt paket var om dagen. Etthundrasjuttiofem kronor var i veckan har vi lyckats med hittills i år..

Målet är ett paket var om dagen! Trägen vinner...

...är dom inte precis, Emil och Kaisa-Stina.

Mera som en gammal barnlös faster och hennes tonåriga brorsdotter.

Då är Emil fastern och Kaisa-Stina tonåringen.

Emil är orolig och förfärad: Men lilla du, sådär får man VERKLIGEN inte göra! Stopp, vi är faktiskt rädda om den där vasen! Vad GÖR hon?! Kan man få lite lugn och ro här, jag försöker faktiskt sova!!

Kaisa-Stina: Jag SKITER i allt! Vem bryr sig??!!! Kom igen då, kan man få lite action här? Du kan inte ta mig!!!

Emil tycker förmodligen att det är jobbigt, men liiite spännande. Kaisa-Stina tycker om att utmana ödet...

Jag är matless! Otroligt matless.

När man än tittar på tv så är det ett matprogram. Det lagas mat på längden och tvären. Kockar, skådespelare och "vanligt" folk lagar mat.

Helgerna har avlöst varandra. Man har lagat och ätit mat alla möjliga tider på dygnet.

Nu vill jag ha "ren" mat. Inga konstigheter. Helt vanlig mat. Husmanskost.